Våren har landat i kolonin igen – och plötsligt känns allt både lite dammigt, lite hoppfullt och väldigt fullt av projekt.

Jorden stretar emot, löven vägrar ge upp och vi räfsar som om vi inte gjort annat (trots att vi gjorde exakt samma sak i fjol). Ogräs flyttar ut utan större diskussion, och redskapen går från vinterdvala till vårpanik på nolltid.

Det är något särskilt med den här tiden på året: ambitionerna är höga, ryggen får jobba lite mer än planerat, och man upptäcker varje år att man ändå inte blivit bättre på att ta det lugnt.

Men när allt är gjort – eller i alla fall gjort nog för stunden – kommer den där bästa delen. Pausen. Den välförtjänta vilan när man slår sig ner och låter både händer och huvud få vila en stund.

För i kolonin är det faktiskt helt rimligt att hårt arbete och långsam kaffestund är två sidor av samma vårglädje.

Snart är det dags igen. Men just nu: bara kaffe.